nolifer

Livet är just nu hårt och går alldeles för fort. Det är sagt att man ska ta en sak i taget, men det kan vara svårt när allt måste ske på en gång.
Det är p3 dokumemtär just nu, jag måste byta. Pallar inte lyssna, det väcker för många känslor. Tracks istället.
Imorgon har jag både seminarium och redovisning. Det känns ganska segt men jag tror ändå att det går rätt bra. Det värsta som kan hända är att jag får underkänt. Visst det skulle suga ganska hårt, men det kan faktiskt hända värre saker i livet än att man blir underkänd på en grej.
Sen är jag helt ledig på tisdag och onsdag innan den nya kursen börjar på torsdag. Skönt på ett sätt, men jag måste åka till näcken och packa skiten ur mig och lägenheten. Jag skulle behöva flyttlådor. Måste komma ihåg att ta med mig ikeakassar från uppis imorn så jag kan packa ner kläder. Jag skulle vilja fly. Lämna allt och åka iväg någonstans, typ vartsomhelst. Det spelar egentligen ingen roll. Åka dit och bara vara, slippa tänka på allt som tynger och "ladda batterierna". Just nu går jag på reservgeneratorn och man vet aldrig när den kraschar. Jag tror jag börjar bli sjuk också. Det kanske bara är i själen, men det är lika illa?
Jag är hemma hos mamma nu, det känns både bra och jobbigt på samma gång. Bra för att det känns tryggt men jobbigt för att jag inte känner att jag kan berätta allt det jag vill att hon ska veta. Det är hårt. För hårt, men jag vet att om jag åker till upps nu så blir hon ledsen för att jag inte stannar på middag som jag sa och jag kommer heller inte få något gjort. Det blir en no-win situation. För åker jag kommer jag bara sitta ensam och vara ledsen. Det funkar inte.

Inget funkar egentligen, eller så är det bara jag.