en langtan som aldrig slocknar

Imorgon aker jag hem. Jag har haft det valdigt bra har trots vissa stunder da jag bara velat ake hem eftersom min kusin kan bete sig halften sa gammal som hon ar. Hon har inte bitchat mot mig, men att umgas intensivt med en person som ibland beter sig som en 16-aring ar jobbigt i langden. Men just nu ar hon snall som en liten angel.

Jag vill och orkar inte skriva just nu. Ar som skrivet sista kvallen och den ska jag spendera med min ena stora lilla kusin.

Men imorgon kommer jag hem! Jag langtar nu, men imorgon kommer jag langta bort igen. Visst ar det manskligt att aldrig vara nojd? Graset ar val gronare pa andra sidan? Man borde val inte noja sig med mindre? Visst ska man strava mot stjarnorna?

Nu ska vi ta en cigg, jag slutar efter hsp. PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0